Mycket har hänt sedan förra uppdateringen.

En liten kille vid namn Mundungus är tänkt att bli Chesters nya kompis. Tanken om att omplacera Chester slog oss, men försvann efter en sekund. Det beslutet känns jätte bra, Chester längtar så mycket efter en egen kompis. Varje natt står han uppe på sitt hus och pratar högljutt med de andra killarna genom burgallret. 
Lille nonself magpie hanen Mundungus kommer ifrån Chokladfabrikens uppfödning. Jag föll pladask för honom även om jag egentligen var ute efter ett rasdjur. Jag kunde helt enkelt inte motstå hans fina färg och söta uppsyn! Tanken är att han ska följa med oss hem från utställningen i Kallhäll på söndag.

Platsfrågan har vi löst genom att bygga en bokhyllebur som ska delas av på mitten. Bokhyllan har original måtten 200x90 cm, varje par kommer alltså ha en bur yta på ca 100x90 cm. 
Bokhylleburen kommer även att vara mitt projektarbete, då jag går sista året i gymnasiet. Buren planeras bli inflyttningsklar nu på lördag, även om de små detaljerna kommer fördröja burens fullständiga examination. 

Tankar om Kallhäll 1/11:
Från början var det tänkt att både Vanilla och Arwin skulle följa med till Kallhäll. Lilla Nillsan har dock slagit ut en bit av sin tand och får därför stanna hemma.
Arwin är anmäld till ras & pet. Tidigare var han något överbehårad, nu har han dock tappat lite hår på ryggen även om en del finns kvar. Vi får se vilket poäng resultat det ger!
Förövrigt kämpar jag med att rengöra Arwins öron, våtservetten blir lika smutsig hur mycket jag än rengör, känns det som. Denna gång ska förhoppningsvis servetterna följa med till utställningen och inte glömmas hemma! 

Förväntningarna inför Kallhäll är stora. Hoppas det blir lika trevligt (och hygieniskt) som i Brändåsen. Det känns betryggande att ha lite mer  kunskaper med sig denna gång, det lär förhoppningsvis inte bli lika nervöst som förra gången. :-)

Vår nya älskling som ni kunde läsa om i det förra inlägget är nu döpt till Chester. :-)

Han är otroligt charmig och blir mer framåt för varje dag som går!

I fredags försökte vi sätta ihop honom med våra andra två hanar, Theodore 5 år och Arwin 8 veckor. Chester var otroligt dominant mot Theodore och brydde sig knappt om Arwin. Han juckade på stackars Theo nonstop och slet honom i öronen. Theo skrek i högan sky, men blev det inte slagsmål planerade jag inte att separera dem. Efter någon timme blev de trötta och spenderade en tid i ett varsitt hus. Väl i buren fick Chester ny energi och blev drygare än någonsin mot Theodore samtidigt som Arwin satt stel i ett hörn och darrade. Theo är gammal och sliten, det såg så smärtsamt ut att ha en juckande yngling på sig nonstop att jag valde att separera dem. Ja, jag är minst sagt en hönsmamma. 

Nu är det omplacering eller en ny kompis som gäller för Chester. Vi har fäst oss otroligt mycket vid honom och det skulle svida i hjärtat att lämna bort honom. Samtidigt resonerar vi om hur vida vi har plats för ännu ett marsvin. Jag har fått ett strängt Nej till fler marsvin av mina föräldrar, samtidigt har min pojkvän inte mycket plats kvar i sitt rum.

Tanken med Chester var att vi skulle omplacera honom på en gång innan vi kom på tanken att försöka sätta ihop honom med de andra två pojkarna. Blir det ett nytt hem för honom kommer jag vara sjukligt noga med vart han hamnar. 

Det känns väldigt konstigt att leta efter ett nytt hem till Chester samtidigt som man letar efter en eventuell ny marsvinskompis åt honom. Vad vi än bestämmer oss för kommer nog inte kännas helt rätt.

Igår åkte vi iväg till Falun för att hämta denne lille sötnosen. :-)

Jag kunde bara inte låta bli att förbarma mig för det lilla livet när jag fick reda på att han bodde utomhus vid den här tiden på året med en kanin. Det sista marsvinet han såg var hans mamma som han togs ifrån för 1,5 år sedan. 

Hans familj var mycket benägen att bli av med honom, marsvinet, kaninen, innebur och utebur skulle jag få gratis bara jag hämtade det snarast. Kaninen och uteburen har jag tyvärr inte plats för (har ingen kunskap om kaniner heller för den delen) så det tackade jag nej till.

Han har blivit väldigt lite hanterad i det tidigare hemmet då mamman i familjen "är rädd för råttor"...

Klorna var skamligt långa och blev klippta så fort vi kom hem.

För att aldrig/sällan blivit hanterad är han väldigt lugn och snäll. Visst har han mycket spring i benen, men han är mer nyfiken än rädd. 

Nu ska han spendera den kommande veckan i karantän för att sedan försöka sättas ihop med min pojkväns andra två hanar, Arwin och Theo. Jag hoppas på en fungerande hanflock. :-)

Mina föräldrar har strängt förbjudit fler marsvin i vårat hus, därför fick Joakim äran att ta hand om den lilla sötnosen.

För tillfället har han inget namn.
De namn vi funderar på är:
Chester
Calixto - betyder "Most beautiful"
Kallias - Betyder "Beauty"
Mignon - Betyder "Cute, Darling"
Milton
Carwyn - Betyder "Blessed love"

Bidra gärna med din åsikt gällande val av namn! :-)

En stor del av natten till idag spenderade han med att sjunga för mina honor. Nu åkte han nyss med min pojkvän till Ludvika, så inatt hoppas på bättre sömn. ;-)

Det är så otroligt ledsamt att se marsvin som inte får sina behov tillfredsställda i sitt hem. För det mesta beror det på föräldrarnas okunskap, deras barn tjatar efter ett eget djur som de sedan finner underhållande i ca 1 månad. Vad händer sedan med djuret? Jag såg det nästan som min plikt att hjälpa det här marsvinet när jag har både intresse, tid, plats och pengar. Jag vill inte se att marsvinet flyttar tillsammans med kaninen till ännu en okunnig familj där de bor ute året runt. 

Jag har hittat min livspassion.    

.