Det var länge sedan jag skrev här. Jag och marsvinen har levt våra liv i stillhet, nästan tagit livet förgivet. Lycka är något som vi alla försöker finna i våra liv. Lyckan är svår att fånga, den kan infinna sig i ett kort andetag för att försvinna med nästa. Lyckan är inget väsen som du kan låsa in i din kropp. Lyckan vill inte infinna sig i brustna hjärtan eller svarta själar.
De vi håller kära kan försvinna, och vi tillåts inte alltid att följa med. Vi skulle kunna hålla upp solen och räkna himlens stjärnor för att de skulle komma tillbaka.

Igår fick min Engel vingar och flög mot den blå himlen. Jag höll henne i min famn när hon tog sina sista andetag. Hon har alltid haft osynliga vingar, min lilla älskade, och nu kunde hon lätta från marken.

Lilla älskade som lidit av sjukdom.

Lilla älskade som inte kunde berätta.

Lilla älskade som ingen kunde hjälpa. 

Lilla älskade som tynade bort mer och mer.

Lilla älskade som var mitt hjärta och min själ. 

Engel och jag hade ett speciellt band, som fanns mellan oss båda. Jag ser henne inte längre i andra änden, men bandet kommer alltid att finnas kvar. Jag hoppas och tror att alla djurägare känner detta band någon gång under sina liv.

Engel föddes här hemma hos mig, hennes mamma kom hit dräktig. Hon uppvisade aldrig den rädsla som de andra gjorde, när hon bara var dagar gammal hade vi redan känt varandra i en evighet. 

Hennes livsglädje hade räckt till hela världen, den hade tagit sig genom alla vatten och över jordens berg. 

"Lovar du på Engel?" sa jag ibland till min fina Joakim. Ingen kunde ljuga för Engel. 

De som inte förstår hur man kan ha sådana känslor för ett djur, ett marsvin, tycker jag synd om. De har missat något utav det finaste som livet har att erbjuda. Ett band mellan två individer som inte kan prata med varandra, men som ändå förstår varandra och kan läsa varandra som öppna böcker. 

De som inte förstår behöver jag inte ha i mitt liv. Jag ger inte mitt band till många människor, och de som ger sitt till mig håller jag oftast inte fast vid. Jag känner inget behov av att ha många människor i mitt liv. Djur, till skillnad från människor, kräver inte svar, handlingar eller känslor som jag inte kan ge.

Engel har lärt mig mycket om livet.

Hon har fått mig att förstå att solen kan skina även under de mörkaste dagar.

Hon har fått mig att förstå att livet egentligen inte är så komplicerat, vi bestämmer själva hur vi ska leva och vi avgör själva vilken väg vi ska ta.

Hon har fått mig att känna ofantligt mycket kärlek och omsorg, som jag nog inte kommer att uppleva igen förens den dag jag får ett eget barn.

Slutligen har hon lärt mig vad äkta sorg innebär, hur det känns när en själ lyfter från ens knä, hur det känns att stoppa någon man älskar i en låda i marken.

Engel, jag kommer fortsätta viska till dig hur mycket jag äskar dig.

Jag kommer fortsätta säga godnatt till dig innan jag somnar. 

Jag kommer fortsätta fyllas med värme och kärlek då jag tänker på dig.

Jag kommer fortsätta bevara dig i mitt hjärta och se dig som en del av mitt liv.

Jag hoppas kunna finna lyckan åter en gång.

Tryggare kan ingen vara.