Vår nya älskling som ni kunde läsa om i det förra inlägget är nu döpt till Chester. :-)

Han är otroligt charmig och blir mer framåt för varje dag som går!

I fredags försökte vi sätta ihop honom med våra andra två hanar, Theodore 5 år och Arwin 8 veckor. Chester var otroligt dominant mot Theodore och brydde sig knappt om Arwin. Han juckade på stackars Theo nonstop och slet honom i öronen. Theo skrek i högan sky, men blev det inte slagsmål planerade jag inte att separera dem. Efter någon timme blev de trötta och spenderade en tid i ett varsitt hus. Väl i buren fick Chester ny energi och blev drygare än någonsin mot Theodore samtidigt som Arwin satt stel i ett hörn och darrade. Theo är gammal och sliten, det såg så smärtsamt ut att ha en juckande yngling på sig nonstop att jag valde att separera dem. Ja, jag är minst sagt en hönsmamma. 

Nu är det omplacering eller en ny kompis som gäller för Chester. Vi har fäst oss otroligt mycket vid honom och det skulle svida i hjärtat att lämna bort honom. Samtidigt resonerar vi om hur vida vi har plats för ännu ett marsvin. Jag har fått ett strängt Nej till fler marsvin av mina föräldrar, samtidigt har min pojkvän inte mycket plats kvar i sitt rum.

Tanken med Chester var att vi skulle omplacera honom på en gång innan vi kom på tanken att försöka sätta ihop honom med de andra två pojkarna. Blir det ett nytt hem för honom kommer jag vara sjukligt noga med vart han hamnar. 

Det känns väldigt konstigt att leta efter ett nytt hem till Chester samtidigt som man letar efter en eventuell ny marsvinskompis åt honom. Vad vi än bestämmer oss för kommer nog inte kännas helt rätt.