Jag och marsvinen önskar fortsatt God Jul och ett Gott Nytt År! 

I fredags fyllde sötgubben Theodore 5 år! Självklart hade vi ett litet kalas i hans ära.

Lilla Theo piper "Hej!"

Självklart var bästisen Arwin med på kalaset, där det vankades gurka.

Till och med lille Mundungus, som annars är så rädd för kameran, kom ut för att se vad det var för ståhej i de andra killarnas bur.

Mina små flickor, Pytte och Vanilla, fyllde år i lördags och det var meningen att vi skulle ha ett sent kalas för dem idag. Dock är jag trött och mår inte på topp idag, förhoppningsvis blir det tårtkalas imorgon istället. :-)

Hälsningar Tina & Marsvinen! :-)

Har äntligen införskaffat en ny kamera! Har varit tråkigt att inte kunna ta kort på de små grisarna, men det blir ändring på det från och med nu!

Lilla Engel får äran att inviga med en bild där hon visar sin fina drickteknik. Eller ska vi kalla det hakbadande? ;-)

Hälsningar Tina & Marsvinen :-)

Nu är det många födelsedagar tätt inpå varandra!

Fredag 27:e november fyller jag 18 år.

4:e december fyller Theodore 5 år och dagen efter firar tvillingarna Pytte och Vanilla 1 år. 

Har ni några tips på vad man kan ge de små i födelsedagspresent? 

Mycket tårta och presenter framöver alltså! Roligt.

Hälsningar Tina & Marsvinen :-)

Det känns som om jag börjar varje blogginlägg med en ursäkt om sen uppdatering.

Studenten närmar sig, nationella proven hopar sig och bloggen hamnar tyvärr i skuggorna.

Som tur är har jag bara glada nyheter.

I Kallhäll fick nonself magpie killen Mundungus följa med oss hem och bli Chesters nya kompis. Jag var otroligt nervös inför sammanföringen av de två pojkarna, Chester hade tidigare visat sig vara mycket dominant. Jag drog en lättnadens suck när Chester visade sig vara mycket snäll mot Mundungus, endast några enstaka burranden från hans sida. 

Mundungus är så otroligt söt! Han och Chester är nog det sötaste marsvinspar jag någonsin sett. Joakim brukar berätta att Mundungus alltid har en liten lekstund sent på kvällen. Han springer runt flera varv i buren och hoppar högt, högt!
Det ger sån inre värme att se Chester dras med i Mundungus lek. Han som levt ensam hela livet har börjar leva igen, på riktigt. 

Jag önskar verkligen att jag kunde visa detta för de människor som har ensamma marsvin utan giltig orsak (aggressivitet, sjukdom osv.), utan helt enkelt av okunskap, lathet mm. Jag har sett två fantastiska marsvin leva upp otroligt efter att ha fått en kompis. Theodore hade levt ensam i flera år efter att hans kompis dött i cancer. Han flyttade hem till oss och fick en ny kompis, skinny bebben Arwin. Det är fantastiskt att se den 5 år gamla Theodore springa runt och leka racerbil med Arwin samtidigt som de tävlar om vem som kan tjuta högst och få kvällsmaten att komma fram fortare. Han som tidigare verkade vara näst intill apatisk och utan livsglädje. Det värmer otroligt i hjärtat att se. 

Utställningen i Västerås närmar sig sakta men säkert. Mundungus och Chester är anmälda till petclass. Det ska bli roligt att höra vad som sägs om killarna.

Skinny killen Arwin är anmäld till ras, han har blivit väldigt fin, i Kallhäll fick han endast avdrag för överbehåring och något svaga/låga skuldror. Båda punkterna har förbättrats ypperligt, överbehåringen är så gott som borta! Jag hade tänkt vänta några månader innan jag ställde ut Arwin igen, men förbättingen kom så snabbt att jag faktiskt inte kunde hålla mig!

Det enda tråkiga är att mina egna små tjejer inte är i form för att ställas ut ännu. Jag hoppas på att kunna ta med Vanilla till utställningen som blir efter Västerås.

Förövrigt efterlyser jag en duvtransport som är till salu! Det börjar bli ont om transportburar här hemma, jag ser helst att alla åker i separata transportburar vilket inte är möjligt nu då jag bara har två transporter. 
Hör av mig om ni har en/flera duvtransporter till salu! 

Hälsningar Tina & Marsvninen :-)

Mycket har hänt sedan förra uppdateringen.

En liten kille vid namn Mundungus är tänkt att bli Chesters nya kompis. Tanken om att omplacera Chester slog oss, men försvann efter en sekund. Det beslutet känns jätte bra, Chester längtar så mycket efter en egen kompis. Varje natt står han uppe på sitt hus och pratar högljutt med de andra killarna genom burgallret. 
Lille nonself magpie hanen Mundungus kommer ifrån Chokladfabrikens uppfödning. Jag föll pladask för honom även om jag egentligen var ute efter ett rasdjur. Jag kunde helt enkelt inte motstå hans fina färg och söta uppsyn! Tanken är att han ska följa med oss hem från utställningen i Kallhäll på söndag.

Platsfrågan har vi löst genom att bygga en bokhyllebur som ska delas av på mitten. Bokhyllan har original måtten 200x90 cm, varje par kommer alltså ha en bur yta på ca 100x90 cm. 
Bokhylleburen kommer även att vara mitt projektarbete, då jag går sista året i gymnasiet. Buren planeras bli inflyttningsklar nu på lördag, även om de små detaljerna kommer fördröja burens fullständiga examination. 

Tankar om Kallhäll 1/11:
Från början var det tänkt att både Vanilla och Arwin skulle följa med till Kallhäll. Lilla Nillsan har dock slagit ut en bit av sin tand och får därför stanna hemma.
Arwin är anmäld till ras & pet. Tidigare var han något överbehårad, nu har han dock tappat lite hår på ryggen även om en del finns kvar. Vi får se vilket poäng resultat det ger!
Förövrigt kämpar jag med att rengöra Arwins öron, våtservetten blir lika smutsig hur mycket jag än rengör, känns det som. Denna gång ska förhoppningsvis servetterna följa med till utställningen och inte glömmas hemma! 

Förväntningarna inför Kallhäll är stora. Hoppas det blir lika trevligt (och hygieniskt) som i Brändåsen. Det känns betryggande att ha lite mer  kunskaper med sig denna gång, det lär förhoppningsvis inte bli lika nervöst som förra gången. :-)

Vår nya älskling som ni kunde läsa om i det förra inlägget är nu döpt till Chester. :-)

Han är otroligt charmig och blir mer framåt för varje dag som går!

I fredags försökte vi sätta ihop honom med våra andra två hanar, Theodore 5 år och Arwin 8 veckor. Chester var otroligt dominant mot Theodore och brydde sig knappt om Arwin. Han juckade på stackars Theo nonstop och slet honom i öronen. Theo skrek i högan sky, men blev det inte slagsmål planerade jag inte att separera dem. Efter någon timme blev de trötta och spenderade en tid i ett varsitt hus. Väl i buren fick Chester ny energi och blev drygare än någonsin mot Theodore samtidigt som Arwin satt stel i ett hörn och darrade. Theo är gammal och sliten, det såg så smärtsamt ut att ha en juckande yngling på sig nonstop att jag valde att separera dem. Ja, jag är minst sagt en hönsmamma. 

Nu är det omplacering eller en ny kompis som gäller för Chester. Vi har fäst oss otroligt mycket vid honom och det skulle svida i hjärtat att lämna bort honom. Samtidigt resonerar vi om hur vida vi har plats för ännu ett marsvin. Jag har fått ett strängt Nej till fler marsvin av mina föräldrar, samtidigt har min pojkvän inte mycket plats kvar i sitt rum.

Tanken med Chester var att vi skulle omplacera honom på en gång innan vi kom på tanken att försöka sätta ihop honom med de andra två pojkarna. Blir det ett nytt hem för honom kommer jag vara sjukligt noga med vart han hamnar. 

Det känns väldigt konstigt att leta efter ett nytt hem till Chester samtidigt som man letar efter en eventuell ny marsvinskompis åt honom. Vad vi än bestämmer oss för kommer nog inte kännas helt rätt.

Igår åkte vi iväg till Falun för att hämta denne lille sötnosen. :-)

Jag kunde bara inte låta bli att förbarma mig för det lilla livet när jag fick reda på att han bodde utomhus vid den här tiden på året med en kanin. Det sista marsvinet han såg var hans mamma som han togs ifrån för 1,5 år sedan. 

Hans familj var mycket benägen att bli av med honom, marsvinet, kaninen, innebur och utebur skulle jag få gratis bara jag hämtade det snarast. Kaninen och uteburen har jag tyvärr inte plats för (har ingen kunskap om kaniner heller för den delen) så det tackade jag nej till.

Han har blivit väldigt lite hanterad i det tidigare hemmet då mamman i familjen "är rädd för råttor"...

Klorna var skamligt långa och blev klippta så fort vi kom hem.

För att aldrig/sällan blivit hanterad är han väldigt lugn och snäll. Visst har han mycket spring i benen, men han är mer nyfiken än rädd. 

Nu ska han spendera den kommande veckan i karantän för att sedan försöka sättas ihop med min pojkväns andra två hanar, Arwin och Theo. Jag hoppas på en fungerande hanflock. :-)

Mina föräldrar har strängt förbjudit fler marsvin i vårat hus, därför fick Joakim äran att ta hand om den lilla sötnosen.

För tillfället har han inget namn.
De namn vi funderar på är:
Chester
Calixto - betyder "Most beautiful"
Kallias - Betyder "Beauty"
Mignon - Betyder "Cute, Darling"
Milton
Carwyn - Betyder "Blessed love"

Bidra gärna med din åsikt gällande val av namn! :-)

En stor del av natten till idag spenderade han med att sjunga för mina honor. Nu åkte han nyss med min pojkvän till Ludvika, så inatt hoppas på bättre sömn. ;-)

Det är så otroligt ledsamt att se marsvin som inte får sina behov tillfredsställda i sitt hem. För det mesta beror det på föräldrarnas okunskap, deras barn tjatar efter ett eget djur som de sedan finner underhållande i ca 1 månad. Vad händer sedan med djuret? Jag såg det nästan som min plikt att hjälpa det här marsvinet när jag har både intresse, tid, plats och pengar. Jag vill inte se att marsvinet flyttar tillsammans med kaninen till ännu en okunnig familj där de bor ute året runt. 

Jag har hittat min livspassion.    

.