I vanlig ordning är man seg på att uppdatera i bloggen. *s*

I mitt förra inlägg kunde ni läsa om Theo, en hane som vi nyligen omhändertagit, som sökte en kompis. 
Efter mycket letande hittade vi en underbar liten skinny hane vid namn Mosaique's Arwin! 

Sammanföringen av Arwin och Theodore gick bättre än väntat. Theo, som levt ensam i 1,5 år, var mycket nyfiken på nykomlingen men gjorde inga egentliga tecken på dominans. Snart  satt de stillsamt och åt hö tillsammans. :-)
Även i buren gick allting bra.

Lille Arwin pratar nonstop och det märks att Theo blir lite irriterad ibland. ;-) Dock är det inte ofta som man ser att Theo säger ifrån, han är nästan lite för snäll mot nykomlingen. Ibland kan man till och med se Arwin köra bort Theo från den mysigaste sovplatsen. 

Vid upptagning tjuter Arwin i högan sky om Theo inte får sitta brevid honom, precis som min Vanilla gjorde när hennes dotter Engel var en unge. Väl i buren är han dock hur kaxig och modig som helst. Redan efter någon dag vågade han sig upp på burens högsta punkt där hängmattan finns, en grå hylla. Innan han når den toppen måste han först bestiga en tegelsten och ett av trähusen som bildar en trappa tillsammans. Väl uppe på toppen är det ju såklart onödigt att ta trappan ner när man kan hoppa ner!

Nu har jag äntligen en liten skinny som jag så länge drömt om, men eftersom att de bor hemma hos Joakim får jag dock bara träffa dem varannan helg.

Bifogar en bild på sötnosen. Eftersom att han hos oss vägrar att sitta still framför kameran lägger jag ut en bild som hans uppfödare, Anki Törnqvist, har tagit.

  

Nu har lilla abessinier hanen Theodore bott hos oss i en vecka.

Han är en omplacerings gris på 5 år, som bor i Ludvika hos min pojkvän Joakim.

Theos förra ägare är Joakims kompis syster. Så som jag förstått det hade hon kraftig allergi och kunde därför inte ta hand om Theo på bästa sätt. Joakim erbjöd sig att ta hand om honom och nu bor Theo i min gamla 120 x 60 bur.

Han har levt ensam i 2 år sedan hans kompis dog i cancer, den förra ägaren har inte försökt sätta ihop honom med någon annan hane. Vi letar för fullt efter en ny kompis till Theodore. Jag hoppas att hopsättningen kommer att gå bra, dock vet jag inte alls vad jag kan förvänta mig då jag inte vet hur han beter sig med andra marsvin. Han verkar vara väldigt lugn som individ, därför hoppas jag att det kommer gå bra.

Det känns lite ledsamt att se ett ensamt marsvin. I början var han ganska tyst av sig, det kändes nästan som om han glömt bort hur det är att vara marsvin. De första dagarna bodde han här hos mig och fick prata med mina honor mellan burarna, han verkade då bli väldigt harmonisk och lugn - vilket också gör oss otroligt lugna. Nu ropar han för fullt när det vankas grönsaker eller hö!

Han är otroligt framåt, nyfiken och orädd av sig! Jag har aldrig haft en hane förut, inte heller ett marsvin som är såpass gammal som Theo är. Han är riktigt ung i blodet och jag skulle aldrig kunna tro att han är 5 år om jag inte fått det bekräftat av den förra ägaren som haft honom sen han var liten.

Jag har fått uppfattning om att de flesta hanar är väldigt framåt av sig, men det förvånade mig att Theo nästan inte alls reagerade på det stora miljö ombytet - nytt hem, nya ägare, ny bur och nya saker. 

Han är verkligen helt underbar, när han inte ligger och sover under höet gillar han att bli klappad och pussa på fingrar i utbyte mot en godsak.

Bifogar en bild på Theodore som njuter i September solen. 

  

Som sagt letar vi för fullt efter en kompis till Theodore. Jag letar först och främst här i Dalarna och SMF:s lokalavdelning Mitt. Dock verkar det vara väldigt dåligt utbud av marsvinsungar här just nu. Jag har kontaktat alla i Mitt som finns med på SMF under "uppfödarannonser" och på Mitts egen hemsida. Jag letar först och främst i närheten just pga. oron att de kanske inte kommer att gå ihop. Isåfall kan det bli krångligt att åka en lång väg för att lämna tillbaka ungen.

De raser vi är mest intresserade av är: teddy, rex, skinny och lunkarya. Lunkarya är den enda långhåriga rasen vi kan tänka oss att ha just nu.
CH-teddyn är en ras som tilltalar oss mycket utseende mässigt, dock vet vi inte så mycket om rasen - hur den passar i utställningar osv. Bor du i närheten och har en passande CH-teddy pojke får du gärna skriva och berätta om rasen!

De olika korthårsraserna är också av visst intresse. 
Vi vill helst kunna ställa ut marsvinet i rasklass, faller vi riktigt mycket för en kille så kan det räcka med petclass.

Tror du att du har en passande marsvinsunge för oss, eller känner du någon som kan ha det? 
Maila: tiin_a_@hotmail.com 

Nu är jag efter en lång dag hemma från utställningen i Brändåsen!

Det var min första utställning, och förväntningarna var stora. Och besviken blev jag inte. ;-)

Dagen började tidigt, klockan 5 gick jag och Jocke upp för att packa, klockan 6 bar det iväg till Brändåsen, en resa på ca 19 mil.
En stor grund till min oro inför dagen var att vi inte skulle hitta till utställningen. Det var verkligen onödig oro, en förenklad vägbeskrivning är typ "rakt fram hela tiden och höger en gång", haha. :-)

Inschek var också ett orosmoment, men det gick hur bra som helst. Ingen ohyra så långt ögat når.

Engel, 5 månader, slutade på plats 4/4 med slutpoängen 88/100. Det som gav poäng avdrag var: lite smuts i öronen och hennes kropp som fortfarande är lite för baby-aktig.

 

Pytte, 8,5 månader, slutade på plats 7/7 med slutpoängen 86/100. Avdragen var: kroppen som önskades vara stadigare, ett litet sår på höger sida med skorpa, lite smuts i öronen.  

 

Vanilla, 8,5 månader, slutatde på plats 3/7 med slutpoängen 89/100. Avdrag: lite smuts i öronen.

Jag förstår inte hur hon kunde hitta smuts i allas öron, jag som har rengjort dem varje dag med våtservett i X antal veckor. Nästa gång tar jag till en stålborste, haha. ;-)

Även om det kanske inte gick så jätte bra för mina marsvin är jag ändå super nöjd med hur dagen har varit! Det var en väldigt rolig upplevelse, jag kommer definitivt gå på fler utställningar.  :-)

Hälsningar Tina & Marsvninen :-)

Jag har börjat sukta otroligt mycket efter skinny marsvin på sista tiden.

I lördags såg jag skinny marsvin IRL för första gången på Järbo utställning. Mitt hjärta smälte på en gång, fick bra lust att kidnappa de små liven. :)

Tidigare hade jag faktiskt svårt för skinnys, tyckte de var lite läskiga. Min pojkvän Joakim har dock alltid tyckt att de är söta. "De ser ut att frysa, man vill bara hålla om dem och värma dem", brukar han säga, gullunge. :*

För mig började det med att jag fick syn på ett par överbehårade skinnys. Otroligt söta var de, som en blandning mellan ett "vanligt" marsvin och skinny. De var riktigt nära att få komma hem till mig, måste jag säga.

Dock har jag inte plats för fler marsvin. Jag har en bokhyllebur som delas av 4 honor. Fler marsvin vill jag inte ha i den, den äldsta är lite tjock och räknas nästan som 1,5 marsvin, haha. ;)

 Har en 120*60 bur som står tom, hade den innan bokhylleburen var byggd. Dock gillar jag inte längre tanken på marsvin i gallerbur, nu när jag är så bortskämd med bokhylla.
Dessutom skulle jag förmodligen inte få ha fler marsvin här för mina föräldrar. "Vi ska inte ha nån jäkla kennel här!" brukar pappa säga. ;)

Ofta får jag lägga band på mig själv för att inte ta mig vatten över huvudet när det gäller marsvin. Många är ju så otroligt bedårande! Önskar bara att det fanns mer tid, plats och pengar.
Ändå känner jag redan att vissa av mina marsvin blir lite "utanför" ibland när det gäller kel, och jag har som sagt bara 4 stycken. Ska försöka skärpa mig gällande det!

Hälsningar Tina & Marsvninen :-)

Jag annonserade efter ett nytt marsvin via marsvin.ifokus.se. Det kändes verkligen som kärlek vid första ögonkastet när jag såg bilden och läste beskrivningen, som Sophie (Luneas uppfödning), skrivit om Mirra. :)

 Hon är en nonself lemonagouti hona som är 1.5 år gamal. Hon väger ca 1400-1500 g (har inte vägt henne själv ännu). Idag åkte jag iväg till utställningen i Järbo för att kolla på ett henne, och det slutade med att hon följde med mig hem. :) 

Hon är verkligen urgullig och pussar gärna på fingrarna. Hon verkar trivas bra med mina andra 3 honor, eftersom att hon är så pass mycket större än de andra (de är 8 resp. 5 mån) vågade de inte säga så mycket. Även om det blev lite tandhackande.

Hoppas att söt-grisen får ett långt och lyckligt liv hos mig!

Hälsningar Tina & Marsvinen :-)